Tro, hopp och kärlek,
dessa livets grundord, sammanfattar väl vår tro på Jesus och Gud.

Tro är tillit och relation, mer än dogmer. Att hoppas är att tro att det kan bli bättre.

Tron på Guds kärlek i Jesus Kristus ger näring till hoppet om att ondskan inte har sista ordet.

Bön är trons språk. Bön är ett samtal med Gud.

Som med alla samtal handlar det både om att lyssna och att tala, ge ord för längtan och behov.
Bönen kan handla om mitt eget men lika mycket om världen. Bön kan ge uttryck för smärta, för glädje, för tacksamhet. Den ordlösa bönen är som vår andning, en puls av att andas in och att andas ut, ta emot och ge vidare.
I bönen kan vi be Gud om förlåtelse för det vi gjort fel, kanske också för att be den om förlåtelse som vi gjort illa. Vi får be om att kunna förlåta. Allt kan innefattas i bönen.

I Bibeln har Psaltaren en särskild plats som bönbok. Där ryms en bredd av mänsklighet som kan förvåna. Men för Gud är inget förvånande när vi närmar oss i bön.
Jesus lärde sina lärjungar att be. En särskild plats har därför bönen Vår Fader.

Vår Fader


Vår Fader, du som är i himlen. 
Låt ditt namn bli helgat. 
Låt ditt rike komma. 
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. 
Ge oss idag det bröd vi behöver. 
Och förlåt oss våra skulder, 
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss. 
Och utsätt oss inte för prövning, 
utan rädda oss från det onda. 
Ditt är riket, 
din är makten och äran, 
i evighet.

Bibeln är kristendomens heliga skrift. Vad det innebär tolkas olika.

Oavsett hur vi ser på Bibeln går den inte att bortse från som kristen. Att läsa är att utmanas och beröras. Många vittnar om att Gud talat till dem genom orden…

Den är inte lätt, där finns inga enkla svar. Men det finns berättelser om möten mellan Gud och människor. Där finns livets stora frågor om hur världen hänger samman, om kärlek och ondska, om hur livet bör levas. Där finns erfarenheter att spänna sig mot och pröva sitt eget liv. Bibelns texter spänner över mer än tusen år, över olika sammanhang och kulturer. Därför är den alltid spännande att utforska och mäta sitt liv mot.

Orden är både våra och Guds när en ny människa fötts.

Många föräldrar vill bära fram sina nyfödda barn i kyrkan för att be och tacka för dem. En del väljer att låta döpa sitt barn (se Dop). Andra föräldrar vill att barnet självt ska få ta ställning till frågan om dop när hen blivit äldre, exempelvis i samband med konfirmationsläsning.

För de familjer som vill att barnet själv tar beslut om dop erbjuder vi en annan akt, en så kallad barnvälsignelse. Det är inte ett ”alternativt dop”, men en akt då vi ber för barnet och ber Gud välsigna det. Genom församlingens barn- och ungdomsarbete vill vi ge barnet möjlighet att lära sig mer om tron för att kunna ta beslut om hen senare vill döpas.

I Equmeniakyrkan säger vi att dopet är ett, men erbjuds oss i olika tider av livet. En del föräldrar väljer att låta döpa sina barn. I barndopet ger vi uttryck för vår tro att barnet, innan det själv kunnat prestera något, också är Guds älskade barn. Kyrkans tro och Guds tro på barnet bär det tills det själv kan formulera sin tro. Föräldrar och församling har ett gemensamt uppdrag att undervisa barnet om den tro till vilken barnet döpts.

När en människa som äldre barn, tonåring eller i vuxen ålder kommit fram till att hen vill tro på Gud och vara Jesu efterföljare finns troendedopet som en möjlighet att uttrycka sin bekännelse. Dopet kan ske med begjutning, att dopförrättaren med handen häller vatten över hjässan på den som skall döpas, eller genom nedsänkning i en dopgrav.

För dem som redan är döpta finns olika möjligheter att i rituell form bekräfta sitt dop. Vid någon/några gudstjänster under året, exempelvis på påskdagen, erbjuds i våra gudstjänster ”dopbekräftelse”; då man får ett kors tecknat med vatten i pannan samtidigt som pastor/annan säger några korta ord om dopet som man fått ta emot tidigare i livet.

Dopet hör nära samman med medlemskap i kyrkan, men vi har inga krav på medlemskap hos oss för att bli döpt.

Viljan att dela livet tillsammans, att lova varandra trohet och att bekräfta det för människor runt omkring.

Tre delar som kännetecknar äktenskapet. Från kyrkans sida är vigseln stunden då man bekräftar önskan att av kärlek få leva ihop. Och en bön om Guds välsignelse. Det är en stor händelse i livet, och en dag som ska kännas personlig. Musik, texter och sånger väljer ni tillsammans med pastorn.

När en person dör påverkar det tillvaron. Oavsett om det är ett förväntat dödsfall eller om det kommer plötsligt. Sorgen och saknaden kan ta sig uttryck på många olika sätt, och den tar olika lång tid att ta sig igenom.

Under den här perioden är kyrkan en naturlig plats för att få tröst, stöd och hopp. Hos oss kan du få någon att prata med, någon att ställa de svåra frågorna till, om livet och döden.

Du är också välkommen att hålla begravningsgudstjänsten hos oss i Equmeniakyrkan och utforma den i samråd med vår pastor. Begravningen blir ofta en viktig milstolpe. En möjlighet att ta farväl och säga tack, en öppning för evigheten

Det finns också möjlighet att ha minnesstund i kyrkan.